Hon som lever på hoppet, som sägs vara det sista som överger henne.
Hon som knyter nävarna så hårt hon kan, men ändå rinner sanden ur händerna på henne...
lördag
5-6 Juni.
Ja. Inatt sov jag hos jessan! det var jätte mys! och tack för att du/ni tog hand om mig när jag inte mådde bra i eftermiddags. Synd inte personalen tänker lika dant som ni bara.. Men pysis, du är bäst! Här kommer lite blandade bilder...typ....
En ganska förvirrad varelse som troligen hamnat på helt fel planet. Gör sitt bästa för att överleva, ibland.
Ljusglimtar finns, men förtillfället för få. Men de som finns bevarar jag, djupt inne, i Mitt Inre.
Mvh
Blindhuvvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar