Hjälp Oss!!

Egentligen vet jag inte hur jag ska kunna skriva ordentligt, men jag försöker.
För händerna skakar, fingrarna skakar och jag gråter, tårarna rinner fast jag försöker och är vansinnig på mig själv för att jag inte kan tränga bort dem!!!
Utanför mitt rum sitter någon och tittar på mig som jag inte ens vet om jag känner..

Personal, våra föräldrar!
Lyssna nu, snälla, det är allvar.
Ni måste hjälpa OSS!
Mig och min pys. Vi mår så fruktansvärt hemskt!
Visst, jag har mitt vak (som många är duktiga på att slarva med...) , och det känns tryggt.
Men vad gör omvärlden för min älskling då?
Nu är hon i en helt annan stad många timmar ifrån mig....och stället är INTE mysigt.
Tacka gud för att jag fick höra din röst i telefon tidiigare idag pysis..fast jag inte vågade säga till personalen att det var du.

Jag visste att något var fel när du ville ut igår. Men som vnaligt var jag tyst och en idiot till personal släppte ut dig.
En av nattisarna sa att du skulle komma tillbaka under natten. Men du kom aldrig.
Jag blev utom mig av oro imorse när jag fick reda på att du inte kommit tillbaka.
Kanske att du kommer idag? imorgon?

Kom igen nu psykiatrin!! visa vad ni går för!!!! LYSSNA PÅ HENNE!!!!!!!!!
Eller är det Det Här ni går för?? kan ni inte mer än så här?
idioter.

Jävla förbannade tårar sluta rinna då!!!! *arg*
Jag vill gråta och få ur mig allt hos någon jag känner..och det dröjer typ 1 tmme till
= en evighet.

Och en ännu längre evighet tills jag får träffa dig igen pysen?
Jag kan inte beskriva i ord min kärlek till dig och hur orolig jag är och hur förbannat mycket jag saknar dig.
Det är knappt jag klarar av någonting här utan dig.
Du är ju:
Mer än allt för mig.