Döden, jag väntar här med öppnar armar.
Ingen verkar riktigt förstå hur dåligt jag egentligen mår eller i vilket skick jag är i.
Iallafall ingen personal...eller jo..kanske någon..och du/ni vet vilka ni är, men resten då? näe.
Jo, min pys. Min alldeles egna pysis. Fy fan vad jag älskar dig.
Men nej, jag orkar inte mer, klarar inte mer, vill inte mer, går inte, vill inte.
Ta bort mig, jag ska bort.
"Dom" har så rätt, så rätt så rätt...det stämmer in precis...
Och allt gör för ont, för ont för att jag ska orka stå ut. Jag kan nog lätt lura av mig graden, sen ska allt genomföras. Läkare G, sätt en 3a då, moah, hjälper ändå inte, kommer inte hjälpa.
Jag kommer försvinna ändå...lämna och flyga iväg....med söndriga och slitna vingar.
Tänk. Dra in ett långt, Djupt, andetag. Andas ut.. och ja, tänk om allt ändå sedan kunde vara över.
Our Hands.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar