If I didn´t have YOU!

Ångesten gnager, äter och fräter på mig. ÄCKLIGT!
Och det gör så ont, så fruktansvärt ont och inget hjälper mig nu jag vet det.
Men jag försöker se det positiva idag...PYSEN KOMMER TILLBAKA TILL MIG IDAG!!!!!!
Åååå!!!
Jag har fixat så fint till dig/henne. Och ännu en sak ska ordnas, ska se när bara. Ååå det ska bli så kul att se din reaktion :)

Jätte nervös. Personal sitter och pratar med läkaren ang mig och mitt vak.
Vill jag ha det kvar? till en början hjälpte det mig jätte mycket. Men nu faller jag bara mer och mer..vad är det som händer med mig egentligen? jag fattar ingenting...
Men jag tror det hade känts tryggare att ha det kvar ett tag...iallafall tills dagen D .
Men ja...nej...sätter de en 3a på mig kan det lika gärna sätta 0, för det hjälper liksom inte.
Nu försöker jag med gradens hjälp, 2an, att någon alltid är hos mig fast det slarvas.. typ putta till eller be om hjälp när en person alltid är nära mig, eller Ska va.
Visst, jag är medveten om att jag väljer bort vissa, men så är det, jag kan inte hjälpa att jag litar mer på vissa än andra. Förlåt.
Men med tanke på min uppväxt. Hade alla vetat om den, hade dem nog också förstått.


Pysen, If i didn´t have you.
My world...? = nothing.
YOU´RE my life.