Jessica gästbloggar.

Anledningen till att jag (Jessica Andersson) vill skriva några väl valda rader i Louises blogg är att jag tycker att hon är så missförstådd. Jag vet så väl hur det är och hur det känns när ingen finns där, när ingen lyssnar, när ingen förstår.
Jag vet att du är en kämpe Louise. Du kämpar på som f*n och det tragiska är att ingen ser det. Jo, jag ser det. Jag ser hur du kämpar. Jag ser hur du kämpar dig igenom varje dag, varje timme, varje minut. Jag ser att varje andetag för dig är en kamp.
Men du tar dig igenom kampen varje gång, vilket bevisar hur stark du är.

Du är så väldigt mycket starkare än du tror!

Louise, lyssna på mig och ta till dig detta.
Du är värd så mycket mer än det här sketna livet. Du ska vara fri. Det låter skrämmande, jag vet. Men jag finns med dig i din kamp, ALLTID!

Jag finns med dig överallt, bredvid dig, över dig, inom dig.
Tillsammans ska vi ta oss igenom det här mörka svarta. Vi ska passera det becksvarta tillsammans. Det får ta den tid det tar. Men NÅGON gång, NÅGON GÅNG ska vi komma ut ur naten och helt plötsligt badar vi i ljuset.

Det är ingen omöjlighet! Det SKA GÅ! Det kommer gå.
Det lovar jag.
Together we´re stronger than everything else!

Ge inte upp!
Lova det.
LOVA!