Slitsamt.

Ännu grad 2. Men det var jag själv som fick stå på mig för att ha den kvar.
För jag ser att den har och hjälper mig, tryggar mig jätte mycket.
Har räddat mig många gånger under dessa dagarna från att skada mig. "Nytt ställningstagande imorgon."
Men jag tänker inte ge mig. Jag vågar inte ta bort 2an, ÄN. Inte förrän det är EXAKT planerat på hur allt ska fungera och vara.
Jag behöver denna tryggheten och någorlunda ron ett litet tag, jag känner det så väl, min kropp och hela jag bara skriker efter ro.

Vaknade med ångest, trevligt va? ysch! men nu känns det lite bättre, men något kryper i mig, oroar mig, vad? vet inte. Louise hallå där! det är nu du ska be personal om hjälp när de sitter någon bara några meter ifrån dig. Fan, jag kan inte. JO det kan du. NEJ!!!
Måste försöka klara ut detta..

Ja, jag lever, visst, okej.
Bakat skorpor med KP. Tack för att du ville göra något med orediga mig som bara...jag vet inte..kastas hit och dit med känslor hit och dit.
Och TACK snälla snälla personal "I" för att du ringde sen så jag fick prata med dig, skratta lite, behövdes verkligen, Tack.